På ABB i Ludvika ligger man så rätt i tiden som det rimligen är möjligt. Det globala engagemanget kring klimathotet är stort. Behovet av att gå över till förnybara energikällor är uttryckt i otaliga dokument från regeringar och organisationer. Det planeras för enorma investeringar. Och ABB i Ludvika levererar.
– När vi går till jobbet så känns det faktiskt som om vi bidrar till att rädda världen. Det är en fantastisk grej, att vi genom att utveckla den här tekniken verkligen gör det, säger Olof Heyman, som är marknadschef för ABB:s produktlinje HVDC.
Det är HVDC och dess nyare variant HVDC Light som ska lösa några av de många utmaningar som elkraftindustrin står inför. EU:s har definierat sitt 20-20-20-paket, som säger att fram till år 2020 ska utsläppen av växthusgaser minska med 20 procent, minst 20 procent av energin ska komma från förnybara källor, och energieffektiviteten ska öka med 20 procent.
– Det är krav som ligger helt i linje med de produkter vi utvecklar och säljer, fortsätter Olof.
Genom att bygga ut transmissionslinjer och smarta elnät baserade på HVDC Light skapas förutsättningarna för att utnyttja till exempel vindkraft fullt ut.
Länder som Storbritannien och Tyskland har enorma utbyggnadsplaner för havsbaserad vindkraft – till exempel ska vindkraftparker i Doggers Bank i Nordsjön leverera 9 000 megawatt elenergi. För att detta ska bli möjligt ska fram till 2020 ett nät av terminaler och linjer för HVDC Light byggas i och omkring Nordsjön.
Men redan idag finns enklare tillämpningar som är fördelaktiga både ekonomiskt och miljömässigt, betonar kommunikationschef Mie-Lotte Bohl:
– I projektet NorNed förbinder vi Norge och Holland med en 580 kilometer lång HVDC-kabel. På dagtid säljer Norge vattenbaserad el till Holland för att klara förbrukningstopparna där. I Holland är mycket av elen producerad i olje- eller gaskraftverk som bör köras i samma effektläge hela tiden. Då blir det överskott av energi på nätterna, och det säljer man till Norge, som då kan stänga av vattenkraften och spara på energin som finns i vattenlagren.
Det finns stora reserver av energi på jorden: vattenkraft i Asien, centrala Afrika och Sydamerika, solenergi i norra Afrika och vindkraft på haven. De flesta har den gemensamma nackdelen att de finns långt från konsumenten. Då är det bara HVDC som fungerar, med sin förmåga att överföra elenergi med hög spänning och med låga förluster längs vägen.
ABB har över 50 procents andel av HVDC-marknaden, med Siemens som tvåa. Projekten är genomgående stora och komplexa. Varje år har man mellan två och fyra projekt, i storleksordningen 100 – 500 miljoner euro.
Ett projekt ABB gärna talar om är det gigantiska Three Gorges-projektet i Kina. Uppföljaren är en 800 kilovolts HVDC-linje som ska överföra 6 400 megawatt de 270 milen från kraftverket i Xiangjiaba i sydvästra Kina till Shanghai. Energi som motsvarar produktionen från sex kärnkraftverk överförs på bara två ledningar, på en stolpe. Om man skulle producera motsvarande energimängd i ett kolkraftverk så skulle det skapa utsläpp av CO2 motsvarande 70 procent av Sveriges totala utsläpp.
ABB i Ludvika har en solid historik som lett fram till vad man är idag. Den blomstrande gruvindustrin i Bergslagen ställde stora krav på energi till belysning och pumpar. Redan 1893 installerades världens första trefasförbindelse mellan Hällsjöns kraftstation och gruvfälten i Grängesberg 12 kilometer bort. Sju år senare startades Elektriska Magnet AB av sex män som satsade den svindlande summan av en miljon kronor och formerade bolaget Elektriska Magnet AB, man köpte landområdet där ABB ligger nu, och man anställde en ingenjör. Därmed var grunden lagd, och 1916 köptes bolaget av ASEA, som redan 1954 byggde världens första HVDC-linje, som gick från svenska fastlandet till Gotland.
– Idag är ABB i Ludvika ett världscentrum för teknologi inom högspänning, konstaterar Olof Heyman, och vi är kända för att vara i framkant av den globala eltransmissionsbranschen.
Vi är 2500 personer här, vi har stora tillverkningsanläggningar och är väl rustade med fyra kvalificerade laboratorier för utveckling och verifiering. Och allt är samlat innanför staketet, vilket gör oss unika.
Det senaste tillskottet bland laboratorierna är Uhven, en provningshall för HVDC-utrustning som är – liksom det mesta i denna bransch – gigantisk. De höga spänningarna kräver mycket luft och stora avstånd för att överslag inte ska uppstå. 2400 kvadratmeter golvyta och 35 meter i takhöjd ger plats för att bland annat prova de genomföringar där strömmen passerar HVDC-stationens vägg.
Provhallschef Thomas Larsson är stolt över nybygget:
– I samma ögonblick som kontraktet för Xiangjiaba-Shanghai-projektet signerades fick vi klartecken att starta bygget, berättar han. Det var i årsskiftet 2007/2008 som spaden sattes i jorden, och ett år senare stod själva hallen färdig. Sedan hade vi två månader på oss att få igång provningsutrustningen, och i mars 2009 spänningssatte vi första gången. HVDC-stationens ventil, som omvandlar växelström till och från likström, måste vara provad senast den 31 maj, och ett par dagar innan deadline var testerna avslutade.
Hallen är i grund och botten en Faradays bur, som gör hallen isolerad från elektromagnetisk störning utifrån. De inre väggarna och taket är isolerade från ytterhöljet, och dessutom jordade via kopparnät i golvet och ett femton tal kopparspjut nerslagna i marken. Skarpa hörn i lokalen kan ge elektriska urladdningar och därmed störa mätningarna. Därför är utrustningen omgärdad av sfärer uppbyggda av metallplattor, som skärmar av kanterna. Inredningen ger närmast ett futuristiskt intryck.
Det passar bra i en bransch som nu mer än någonsin har framtiden för sig.